När man lever på soppa och Nutrilett har jag insett vad sjukt gott frukt faktiskt är! Inte så att jag ogillat det förut, men nu går jag verkligen och är jättesugen på en nektarin, satsuma eller liknande.
Igår var en riktigt jobbig dag då jag inte lärt mig hur ofta och vad jag skulle äta för att både hålla hungern borta och blodsockret i bra nivå. Jag var hungrig fler gånger, en gång på vippen att kräkas av hunger då tjejjisarna körde skift med att bråka med mig så jag inte hann få i mig något på några timmar.
Det har inte upprepats idag utan jag har ätit bra och varit nöjd mest hela dagen. Tror jag fick i mig 4 glas á 3 dl med soppa, 2 st nutrilett-shakes, 4 morötter, 1 satsuma, 2 nektriner, 1 dl keso. Har hunnit med lite träning på min nya crosstrainer också, men svårt att fixa under dagen när det sitter en 1,5-åring uppflugen på maskinen och tycker det är pin livat att få vara med när mamma gör något roligt.
Nu är kilona 100, 95 och 90 adopterade. Ang. min egen syn på viktmålen så börjar 100 kännas mindre avlägset, 95 känns bra på väg medan sjukt nog 90 känns rätt uselt just nu eftersom då har jag gått ner 16 kg men har ändå har jag 15 kg kvar, dvs lika mycket som jag då redan gått ner. Får hoppas det känns annorlunda när jag väl är där, ska väl inte yttra mig så mycket nu när jag har 29 kg kvar till drömmålet.
Ett annat "bekymmer" jag har är också att jag undrar hur min kropp kommer se ut när jag är nere på vikten jag vill ha. Kommer jag ha en massa löst skin överallt, kommer magen se ännu mer bedrövlig ut då än den gör nu (väldigt mycket bristningar sedan graviditeterna) och sådana funderingar.
Men, jag känner mig förvånandsvärt pigg och uppåt just nu, och inte för att vara självgod men jag är så himla stolt över att jag hittat kraften att göra detta. Det är så otroligt svårt att inte äta dendär köttbullen när jag gör mat åt familjen t.ex. Men det är inte sista köttbullen jag kommer se, fasen jag är i nu då jag äter min intensiva diet är övergående även om det känns trist just nu att inte få äta vanlig mat.
måndag 29 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar