Avbruten soppa

Idag skulle ha varit sista dagen på soppdieten men tji fick det. Jag skötte mig oklanderligt ska ni veta! ...tills Ida blev magsjuk. Efter det skötte jag mig rätt bra om inte perfekt. Inatt kl 00:01 kräktes jag första gången och fler gånger har följt sedan dess. Sista kräket var imorse men jag låg kvar i sängen tills klockan var nära 12 på dagen och efter det har jag legat i soffan mesta möjliga. Spyasjukan är världens bästa preventinmedel för mig, jag tyckte så synd om min familj som blev åtsidosatta att jag nästan började grina.

Soppa: Dag 4 - Dieten bryts!

Klockan hann bara bli strax för kl 02:00 nu på morgonen innan Ida började kräkas. Det luktar ush och äckel, kanske mest beroende på köttbullarna som kom upp. Iallafall så har hon kräkts 3-4 gånger sedan dess och jag inväntar att en liten stund går innan jag går och lägger mig. Nesligt att behöva gå upp precis när man somna om igen.

Ja, och där kommer vi till punkten att dieten bröts. Jag har gått ner ca 2 kg hittills men kände nu att OM jag skulle råka få magsjuka så måste jag ha något litet i magen så ett glas mjölk och en banan i första omgången jag var uppe med Ida och ett glas mjölk och en liten smörgås omgång nummer två. Mår lite illa, hoppas bara jag är hypokondriker i detta fallet!

Morgondagens (dagens?) uppdrag: VAB!!

Soppa: Dag 1

Ida la jag ner i sin säng, smekte henne över pannan och jag har inte hört ett ljud från henne sedan dess. Emmis ligger under ett täcke i soffan och tittar på Djungeldjuret Hugo och vilar lite.

Jag är inne på dag 1 med soppa. Någon som vill hänga på? Jag hävdar att dieten är ännu mer effektiv om man ogillar soppa för man varierar sin kost mest möjligt inom ramarna av dieten. Jag har hunnit med ca 4-5 dl soppa, 2 moätter, 1/2 satsumas och 2 koppar kaffe idag. Inte slarvat ett dugg än fastän smörgåsarna såg MYCKET smarriga ut.

Tanken kommer alltid när jag provar någon lite striktare mathållning att varför mat ska vara en så stor del av ens liv? Det borde ju handla om näring i grund och botten och tillgodoses bara det grundläggande behovet av näring så borde inte resten vara så jobbig. Detta är bara en vecka, man får se det så, för tufft är det ibland. Mina ljuspunkter är nog kvällens keso, det är mitt lilla "godis".

Två andra tankar om mat, den första är att man ska behandla sin egen kropp som man behandlar barnens. Skulle man låta barnen äta bullar till fika varenda dag? Nej. Skulle man ge barnen godis varje dag? Nej. Skulle man låta barnen bara äta fet hämtmat varje dag? Nej. Varför ska man då göra det mot sin egen kropp?

Den andra tanken är en jag läste ur Jesper Juuls bok "Din kompetenta familj" där han beskriver att man inte ska tvinga barnen att äta upp det dom tagit till sig om dom inte orkar "bara för att man ska äta upp det" utan istället låta barnen lyssna på sin mättnadskänsla. Inte konstigt att vi är en generation med ätstörningar när vi fått lära oss att ignorera våra egna instinkter ang. mat.

Min stora dotter på 2,5 år har alltid ätit små portioner sedan hon började med riktig mat. Hon drar runt kroppen på vad man tror är under dagsbehovet av näring men är ändå så väldigt energifull så då räcker det tydligen för henne. Lilla dottern på drygt 1 år är däremot ett litet matvrak som äter det mesta. Imorse åt hon 2 smörgåsar (vuxenstorlek!) och kommer troligen festa på lunchen, men hon gör av med energi och nu när hon börjat gå (/springa) så försvinner hennes bebistjockhet fort.

Skräp-tv

Som de ynkliga sjukling jag blivit senaste dagarna så utnyttjas soffan och tvn rätt friskt. Kvalitén på det som sänds på tvn under förmiddagen på vardagar är väl i bästa fall varierande. Just nu är det Martha Stewart som sänds och visst får man reda på mycket roligt i pysselväg men jag vet faktiskt inte om det är värt det för att titta på denna självupptagna kvinna som måste lida av duktighetssyndrom. Ja, för er som inte sett det så är det alltså en riktigt präktig kvinna som ska lära ut allt från matlagning till städ till pyssel. Det som stör mig allra mest är att hon anser att HON vet bäst, jag har hittills inte sett en enda gäst som hon inte försökt att trycka ner med "lilla gumman/gubben"-attityden på något sätt. Hon avbryter dom mitt i historier, berättar tråkiga husfruanekdoter själv och tar över.

Idag hade hon fått dit en risexpert som skulle visa olika sorters ris och olika sorters tillagning, men dett var nog för mycket begärt att hon skulle få göra för Martha tog över på ett så oförskämt sätt att jag nog själv gått därifrån om jag varit gäst.

Nu ska inte mer energi läggas på sånt skräp, jag ska försöka sova lite till så jag tar mig till jobbet ett par timmar idag iallafall, det blir så mycket jobb liggandes annars.

Huvudvärk

Igår gick inte envisheten hem längre, det gjorde istället jag. Det var 3e dagen med huvudvärk och vid lunchtid tog frossan över och då fick jag nog. Köpte med lunch hem som jag åt för att sedan däcka i sängen under två täcken där jag sov i 2 timmar innan familjen kom hem. Är jag fortfarande helt slut och ont i huvudet: JA! Men jag hoppas det är övergående så man åtminstone kan jobba lite idag eftersom det är långdag. Det suraste i det hela är att eftersom det är 3,5 mil till jobbet så är det inte bara bara att svänga iväg en stund.

Nu ska här vilas, något som inte funnits tillfälle till på många veckor. Jag kan ärligt talat inte minnas senaste gången jag var ensam hemma och speciellt inte utan att ha några speciella planer som måste utföras.

Svamlig morgontankar om framtid

Efter långa diskussioner med en nyförälskad vän med livets alla möjligheter framför sig så börjar man (eller åtminstone jag) att tänka på vägar man valt hittills. Denna vän valde skola och det livet, jag valde jobb, hus, man och barn. Så med en grund som var relativt lika för båda utvecklades vi åt två helt olika håll.

Livet ser något annorlunda ut än vad jag hade tänkt när jag var 16. Jag visste absolut inte att jag skulle komma att jobba med det jag gör och jag skulle ju bo på något som iallafall liknade en bondgård, helst i närheten av Karlstad. Jag skulle ha ca 4 barn och min man skulle vara lång och blond.

Nu jobbar jag som sagt inom bank, bor i en villa ute på landet 3,5 mil från Karlstad och äger inte ett djur. Barnen blir nog bara 2 st och min make är svarthårig och bara en gnutta längre än mig. Inte är det fy skam för det, men några höns skulle jag väl inte säga nej till.

När jag nu hör vännens (och även andra vänners) drömmar om framtiden så tycker jag det är intressant att se utvecklingen för planer man gör nu ändras så lätt och det är det som är spännande! Man är rätt lyckligt lottad som får följa flera personer i deras liv och även vara en del av det.

Nu är det drygt en timme tills vi ska åka mot förskolan, blev en tidig morgon idag!

Dagen

Jag har haft huvudvärk hela dagen och jag undrar hur länge det går innan jag är riktigt sjuk. Jag har inte tid att vara sjuk! Jag har massor att göra på jobbet och även att lära. Får se när jag får tid att läsa igenom det studiematerial jag fick med från förra jobbet. Vad sägs om Avtal I Bank, Inteckning Och Panträtt, Fast Och Lös Egendom, Omyndigas Bankaffärer m.m.

Det är riktigt tacksamt att komma hem numera. Per hämtar barnen på förskolan och jag kommer någon timme senare, så när jag anländer till hemmet så knackar jag bara lite på dörren så hör jag "MAAAAMMAAAAAAAAAAAA!" och blir överfallen av två små vildtossar.

Inlägg från morgonen

Klockan är 07:06 i skivandets stund, Per anlände till jobbet för 20 minuter sedan och jag och tjejerna har varit vakna i snart en timme. Min frukost är förtärd och tjejerna sitter och tittar på Dora Utforskaren på tvn. Torktumlaren går med massa små strumpor och trosor samt handdukar inuti. Småbarnslivet börjar rätta i sig med nya rutiner i och med att vi båda vuxna jobbar samtidigt för första gången sedan maj -06, allt tack vare mina graviditeter och våra föräldraledigheter. Tjejerna verkar ha kommit in i rutinen med förskola även om lämningarna på morgonen inte är världens roligaste grej då Ida har lite problem med seperationsångest.

Nu är det 30 minuter tills vi ska vara på dagis och lämna, dvs 15 minuter att göra oss iordning, 5 minuter till att gå ut till bilen och knäppa fast alla bälten och sedan 10 minuter på att köra ner till förskolan, ta oss in på själva förskolan, klä av ytterkläderna och säga hejdå. Effektivt va!

Vart tar tiden vägen?

Just nu är mitt liv fyllt upp till bristningsgränsen med saker, jag skulle kunna köra i ett från arla morgon till sen kväll och det skulle ändå ta många dagar eller veckor innan arbetet tar slut.

Jag har hittat ett arbete som jag trivs jättebra med och jag trivs väldigt bra med mina arbetskompisar. Man har alltid någon att diskutera med, bolla tankar med samtidigt som man har mycket sjäälvständighet. Problemlösning är även det en stor del av mitt jobb och detta gillar jag. Får jag tid över så har jag alltid mina kollegor på kreditstöd som jag ska underlätta för. Vill man så finns det hur mycket som helst att lära och just nu sneglar jag på att läsa in mig lite extra på exekutiva försäljningar.

På hemmafronten så är det inte heller tråkigt för tvätt, disk, städ finns till dom tillfällena då man inte har annat för sig. Just nu skulle jag vilja få hela huset grundstädat, vattenreningen in i huset, ommålat tambur...prioritering är nyckelordet.

I helgen ska jag försöka komma iväg en tur til Karlstad och köpa ny taklampa till sovrummet och lite nya kläder till mig.

Ja, och tjejjisarna har ju börjat dagis...ehrm...förskola. Deras första långdag idag och båda var helt totalt slut!