Ida la jag ner i sin säng, smekte henne över pannan och jag har inte hört ett ljud från henne sedan dess. Emmis ligger under ett täcke i soffan och tittar på Djungeldjuret Hugo och vilar lite.
Jag är inne på dag 1 med soppa. Någon som vill hänga på? Jag hävdar att dieten är ännu mer effektiv om man ogillar soppa för man varierar sin kost mest möjligt inom ramarna av dieten. Jag har hunnit med ca 4-5 dl soppa, 2 moätter, 1/2 satsumas och 2 koppar kaffe idag. Inte slarvat ett dugg än fastän smörgåsarna såg MYCKET smarriga ut.
Tanken kommer alltid när jag provar någon lite striktare mathållning att varför mat ska vara en så stor del av ens liv? Det borde ju handla om näring i grund och botten och tillgodoses bara det grundläggande behovet av näring så borde inte resten vara så jobbig. Detta är bara en vecka, man får se det så, för tufft är det ibland. Mina ljuspunkter är nog kvällens keso, det är mitt lilla "godis".
Två andra tankar om mat, den första är att man ska behandla sin egen kropp som man behandlar barnens. Skulle man låta barnen äta bullar till fika varenda dag? Nej. Skulle man ge barnen godis varje dag? Nej. Skulle man låta barnen bara äta fet hämtmat varje dag? Nej. Varför ska man då göra det mot sin egen kropp?
Den andra tanken är en jag läste ur Jesper Juuls bok "Din kompetenta familj" där han beskriver att man inte ska tvinga barnen att äta upp det dom tagit till sig om dom inte orkar "bara för att man ska äta upp det" utan istället låta barnen lyssna på sin mättnadskänsla. Inte konstigt att vi är en generation med ätstörningar när vi fått lära oss att ignorera våra egna instinkter ang. mat.
Min stora dotter på 2,5 år har alltid ätit små portioner sedan hon började med riktig mat. Hon drar runt kroppen på vad man tror är under dagsbehovet av näring men är ändå så väldigt energifull så då räcker det tydligen för henne. Lilla dottern på drygt 1 år är däremot ett litet matvrak som äter det mesta. Imorse åt hon 2 smörgåsar (vuxenstorlek!) och kommer troligen festa på lunchen, men hon gör av med energi och nu när hon börjat gå (/springa) så försvinner hennes bebistjockhet fort.
lördag 17 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar