Igår morse vägde jag 94,5 och det visar ju på att det går neråt, sakta men säkert. Jag känner mig dock som jag är tillbaks vid starten igen, så svullen, trött, orörlig och slut. Senaste tiden har varit riktigt jobbig med sömnbrist, ett hiskligt humör, ständig huvudvärk, deppighet och matbrist (beroende på tidsbrist).
Grunden till det hela beror troligen på att vi varit sjuka nästintill 3 veckor nu, med senaste veckan som den värsta. Per har klarat sig lindrigt men jag och tjejerna har varit rätt så dåliga med feber, ont i halsen och massor av snor. Idag fick Emmis diagnosen öroninflammation som grädde på moset och får äta mediciner under 5 dagar. Nu på kvällen har hon skrikit en massa och sagt "AJ AJ" medan hon pekat på sitt onda öra, stackarn. Aldrig kul att se sitt barn ha ont eller vara sjuk utan att som mamma (el. pappa) kunna göra något...
Nu hoppas jag att det är på bättringsvägen med det mesta. Jag ska satsa på att komma ut mer med tjejerna när dom frisknar till. Hitta på lite skojjiga saker, ja, helt enkelt försöka göra så att livet blir lite mer normalt.
Självklart ska fler kilon bort!
BTW, man kan äta MYCKET Keso till samma KCAL-värde som en mindre mängd onyttigheter...bara ett tips!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar