Härligt!!

När jag för drygt ett halvår sedan satt vid frukostbordet med en krånglande 1,5-åring samt en 1-månaders bebis som om man hade tur sov och om man hade otur skrek och ville ha mat och på allt detta skulle jag försöka få i sig mat själv...ja, då upprepade jag tyst för mig själv: "Det blir bättre, det blir bättre" medan allt kändes överväldigande och det var inte alltid tårarna var långt borta....

...nu är vi där, det är bättre! Båda tjejerna satt vid bordet imorse och åt sina smörgåsar själva! Det enda jag behövde serva med var att ge Ida dricka. Jag är där...allt börjar bli smidigare och lättare! Jag hann tillochmed skruva upp en grej och plocka ur och i en diskmaskin medan dom åt!