Ursäkta! eller: Varför denna jantelag?

Igår träffade jag en person jag känner lite. Personen i fråga började prata lite om vad hen skulle göra i framtiden efter en relativ lång studietid som hen inte fått jobb efter. Hen skulle gå en självhushållningskurs! Direkt när hen berättat detta så började hen ursäkta sig om att det är i brist på annat eftersom det mer är en självförverkligande grej än något annat. Varför ursäkta sig!? Jag tänkte då efter och skulle gjort detsamma iof, för att inte få stämpeln som "gröna-vågen" eller slö som bara gör en sak för att det är roligt. Men, när hen började ursäkta sig så hörde jag hur fel det lät!

Självklart så ska hen gå rak i ryggen om det är något hen vill göra! Men det är alldeles för lätt att ursäkta sig tyvärr. Jag brukar vara väldigt självkritisk, känner alltid att det jag gjort kunde jag gjort mycket bättre och finare. Med den attityden kommer man ju inte långt! Har även märkt att jag blir negg om någon gjort en sak som är "fulare" än den jag gjort men ändå skryter en massa om det ch det handlar väl att jag som svensk lyder under jantelagen...

Att själv få bättre självförtroende och mindre kritik till vad jag tidigare sett som skrytmånsar, det får det nog bli! Ett mål att kämpa mot iallafall.

Idag ska jag se om det går att få lite fason på Idlas rum!