söndag 22 mars 2009

Blåögd....?

Jag kom för någon dag sedan att tänka på ålder, vishet och allt vad detta innebär. Jag märker att dom som är födda på 90-talet börjar bli större och större vilket borde betyda att jag blivit äldre. Att en som är född 91 är tillåten att ha körkort tycker jag för övrigt är katastrof *flinar*.

När jag var 16 år så blev jag anklagad av två personer för blåögdhet för hur jag såg på saker och ting. Jag tror på att allt ordnar sig på något sätt och så tror jag på evig kärlek. Den sista punkten var mest kritiserad för att vara ett blåögdt sätt att se på världen, men varför det? Jag tror stenhårt på evig kärlek men det betyder inte att alla hittar det. Att evig kärlek sedan inte behöver vara till en partner utan till familjen eller en vän, det är inte sagt.

Men, ang. evig kärlek, hur lång måste den vara för att räknas som evig? Måste man ha träffats som riktigt unga och hållig ihop till dödagar? Om ett par möts på ålderns höst och har 10 riktigt underbara år ihop, räknas det som evig kärlek då? Risken finns ju att dom tröttnat på varandra efter det 11e året, men det får man ju aldrig veta.

Jag har som sagt fortfarande kvar synen på att allt ordnar sig, det finns bara ett fåtal saker som jag vet skulle krossa mig totalt och de vill jag inte ens nämna. Men annars ordnar sig det mesta. Det skulle vara intressant att ha samma diskussion med samma personer nu nästan 10 år senare och se vilka nya argument som kommer upp. Risken finns bara att bitterheten tagit över en av personernas liv helt och att argumenten från dennes sida är samma, det var på god väg för 10 år sedan.

1 kommentar:

Grym sjö! sa...

Behåll din "blåögdhet"! Att tro på och se de ljusa sidorna och det vackra och varma i livet, gör det tusan så mycket lättare att leva. Då klarar man även de svårare stunderna. Kramiz från moster