Ikväll när jag skulle ta in katten så stod det en skugga mitt på åkern utanför oss. Det var såpass mörkt att jag bara såg siluetten och antingen var det en stor räv eller en varg...jag hoppas innerligt på det en räv. Min mage knöt sig direkt, jag vill inte ha vargar smygande runt husknuten. Vargar får finnas i Sverige men då ska dom banne mig stanna i skogen och jaga älg! Dagens vargar är inte jagade, många har tappat den grundläggande rädslan för människan och det begriper väl alla att det inte är särskilt bra.
Nu är tycket olika i vårt avlånga land gällande vargar. Om jag förstått det rätt så är vargmotståndet större på landet än i städerna..."konstigt". I mig lever även en rädsla för djurets mytologi som jag försöker att inte blanda in i diskussionen om vargens egentliga existens. Vargen är även ett sagodjur, en hemsk mördare som smyger runt och dödar små barn. Sagovargen bor under sängen och ibland liknas vid en varulv. Sagovargen har lysande ögon, blänkande vita tänder och tvekar inte en sekund att attackera!
Det är sagoversionen. Det är INTE den sanna versionen. MEN, den sanna versionen innehåller ett, som jag nämnde tidigare, relativt stort rovdjur som tappar respekten och rädslan för sin fiende människan. Fler och fler individer ur vargstammen går in på våra gårdar och dödar vårt boskap och jag tycker mig även höra flera märkliga händelser där vargar betett sig mer eller mindre hotfullt mot en människa. Senast två vargar som började närma sig en fiskare och inte vände när mannen försökte skrämma iväg dom. Sedan följde dom, vad jag förstått, efter mannen då han försökt ta sig därifrån.
Det ska inte överdramatiseras men det ska tas på allvar. Jag har två små barn och ingen lust att ha en orädd och respektlös varg inpå knutarna.
fredag 20 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar