"Det dör dom inte av"...

Per tyckte att det inte var någon större fara för mig att springa ut med soporna/återvinningssakerna under dagen för "det dör dom inte av" gällande tjejerna och att bli lämnade. Detta hade han dock inte diskuterat med Idlan som höll på att avlida av seperationsångesten som dök över henne så fort jag gick utanför dörren! Efter det så får jag inte gå särskilt många decimeter från henne utan att hon bryter ihop och gråter hejdlöst. Hon gör en sak också som Emmis ALDRIG gjort: Hon hänger i byxbenet på mig och klamrar sig fast stenhårt!

Emmis har varit den stenhårda viljan, den stora självständigheten och det omissbara humöret. Pappas flicka från dag ett och med en övertygelse att gos spiller tid som bättre kan nyttjas till äventyr.
Idlan har varit efterföljaren, den tyste strävaren, mammas lilla gosetroll med en förkärlek till att vara nära.

Nu ska jag plocka ur och i diskmaskinen ännu en gång, det blir gärna många diskmaskiner körda när den är modell mindre med sina korta 45 cm i bredd. Senare blir det en minivariant av LCHF-smörgåstårta till lunch.